|
Björneborgs Puuvilla – då och nu
Enligt muntlig tradition föddes idén om Björneborgs Bomullsfabrik i tåget mellan Tammerfors och Björneborg en vårdag år 1898. Den ansedda affärsidkaren Gustaf Efraim Ramberg satt i tåget upprörd, eftersom Finlayson inte hade kunnat leverera en tillräcklig mängd bomullstyg. Enligt medpassagerarna hade han mumlat för sig själv: ”Jag grundar en egen fabrik.”
Fabriken grundades redan samma år av Ramberg och hans affärsbekanta. Ända sedan dess har den varit en fast del av tusentals Björneborgares vardagsliv. Björneborgs Bomull (Porin Puuvilla) var stadens absolut största arbetsgivare, speciellt för kvinnor, och under nästan hundra år gav den uppehälle åt närapå 3 000 stadsbor.
Drygt dubbelt fler människor uträttar nu ärenden, studerar och arbetar på Puuvillaområdet. I kvartersområdets byggnader finns ett ansenligt centrum för utbildning, kontor och förnöjelser, och där verkar bl.a. Björneborgs universitetscenter, Satakunnan Kansa samt Pori Jazz. På området finns konditionssalar, restauranger, ett mediahus, en hälsostation, en dansskola, ett kafferosteri samt rum för hantverkare. Det har sagts att man nuförtiden kan föreställa sig nästan vad som helst i utrymmena utom en bomullsfabrik.
En projektundersökning för att bygga affärs- och företagscentret startade i början av september 2009. Fastän renässansen för gamla fabriksmiljöer redan en längre tid varit en trend i Europa, var Puuvilla i Finland det första projektet, som maximalt utnyttjar de möjligheter som 1800-talets klassiska industriarkitektur erbjuder. Tanken med Puuvillas kulturarvsprocess är att med byggnadshistoriens hjälp hitta nyckeln till stadens, kulturens och miljöns förgångna; samtidigt som de historiska byggnadernas värde stiger konkret.
|
